msupsidedown

Förlåt at det tog så lång tid men nu har jag skrivit klart om skidresan! Slutet är lite abrupt för har redan använt för mycket download....

Torsdag morgon sov jag till 8 och passade på att skicka ett vänligt sms till Maia i stil med ”ha det så kul i skolan idag mohahahaha”. Sedan blev det några timmars ganska oseriöst packande, som tur va hade jag gjort en ”packlista” (snarare ett antal riktlinjer till vad jag skulle ha med) så det va kanske inte raketforskning precis. Passade även på att skanna alla kvitton från skolavgiften jag behövde betala samt doktorsbesöket och från apoteket. Allt ska med i olika brev till försäkringsbolaget och ef-kontoret i SVERIGE! Något jag måste fixa SNART.. Det är svårt att komma ihåg allt man måste göra här eftersom man inte har föräldrar som alltid påminner en..

Lynne – min ”kontaktperson” i EF – skulle möta upp mig vid Sky city (vilket ligger precis under Sky Tower mitt i centrum) klockan 14.30. I sista sekunden sa Nicola att hon kunde köra mig in och det va en otroligt härlig bilfärd med härligt väder och fin utsikt över staden. När hon droppat av mig fick jag ett sms av Lynne som sa de va en timme sena…

Istället för att sitta och vänta bestämde jag mig för att försöka hitta mitt gamla hotell där vi hade bott när vi va i Auckland förra gången. Jag sadlade min äckligt tunga väska på ryggen och gick heeela branta backen ner från Sky Tower bara för att lägga märke till en affär vi handlade i några gånger, och därför missade själva hotellet. Sedan va det bara att knalla upp heeela långa backen igen. Rikigt jobbigt va det men ändå härligt i solen. Jag stannade till nära toppen och satte mig på ett café med en chokladkaka och stor kopp kaffe. Det va absolut värt besväret haha

Tydligen hade några andra utbytesstudenter suttit i lobbyn till tornet och väntat i en timma, jag snacka i alla fall med dem ett tag – vissa hade jag träffat innan på bowlingkvällen och några hade varit på samma plan som jag hit. Tillslut kom Lynne (3 stycken små bussar, sammanlagt 36 personer eller så) och vi började vår långa resa mot Whakapapa nationalpark. Det tog flera timmar och vi stannade några gången på vägen och sträckte på benen. Jag var glad jag ätit den där chokladkakan för matkön varje gång vi stannade blev väldigt lång. Jag satt bredvid en colombian och en tysk i bilen och vi satt och snacka det vanliga snacket om likheter och skillnader i länderna, vilka delar av världen vi besökt, varför vi valde NZ, hur länge vi varit där nu och hur länge vi ska stanna samt en massa snack om familjerna hemma och i NZ. Sedan blev det musik resten av vägen tills iPoden dog.

Vi kom fram ganska sent och resten av kvällen satt vi i uppehållsrummet och snacka, drack kaffe och lekte lekar. Ganska kul va det när vi lekte en lek som förenklat gick ut på att en person i mitten av en stor cirkel ropar ett namn på en person som sa ducka och de som står på var sida om den duckande personen ska försöka skjuta varandra. När det blev min tur att skjuta sa jag inte ”BOOOM” som alla andra, utan det som kom ut ur munnen va ett ynkligt ”piuu”. Det blev ett långt avbrott i leken och jag skratta så jag fick tårar och ont i magen. Och gissa vad folk sedan sa till mig resten av resan..?

Jag va alldeles för pigg från kaffe för att vilja gå och lägga mig och när ett gäng skulle gå till ”Subway” hängde jag på. Vi fatta ganska snart att det inte skulle finnas någon Subway i vår lilla nationalparksby utan vi hamnade i mitten av en död korsning kastandes en rugbyboll till varandra. Jag fick in det rätta kastet efter ett tag men i början va det hela tiden ”almost straight..”. Efter det va mitt smeknamn visst ”piuuu…..almost straight”. Det regnade knappt och va riktigt härligt i kylan. På tillbakavägen stannade några kiwitjejer i en bil och frågade killarna vad de hade för planer, tjejen i passagerarsätet satt och sniffade något som jag verkligen hoppas va bakpulver.

Vi blev väckta (OBARMHÄRTIGT!!) klockan sju på morgonen. Efter frukost bestående av ljusa toastmackor med sylt, rispuffar utan mjölk och två koppar neskaffe bar det av mot backen. Det va lite strul med att få tag på rätt skidutrustning och kläder men slutligen bar det av med en ytterst långsam lift! Det regnade lätt och snön va väldigt tunn på vissa ställen, det va isigt på många ställen och närstan omöjligt att åka offpist på grund av den hårda snön, MEN DET VA HELT OTROLIGT KUL!! Mitt första åk slutade i tidig volt när jag försökte stanna med mina låånga, mjuka skidor i den hårda snön i offpisten - jag kände mig som ett riktigt proffs!    ”Du stod praktiskt taget stilla..” lät kommentaren efteråt.. Ett annat bra ögonblick va när personen framför mig stannade mitt i en brant, smal sväng och jag inte kunde svänga, så körde rakt fram upp i en snövall 5 meter över pisten och nästan rakt in i berget. Fick glida ner och tog med mig halva snöväggen på vägen, så svängen blev ännu smalare haha. Varje gång vi åkte förbi där sedan med liften satt folk å ropade fula saker till mig och mitt namn va numera ”piuuu…..too straight!”

Vi åkte i några timmar, sedan en sen lunch bestående av utspillda fish n chips och efter det ytterligare några timmar åkande. Bästa åket va lätt en brant, lång offpist när alla fick absolut maxfart och det va svårt som satan att svänga så att adrenalinet pumpade och jag va säker på att jag skulle dö minst två gånger. Slutade med att vi låg i en hög vid liften och pustade ut med värkande ben och tårar i ögonen av vinden och av skratt. En av snowboardkillarna gjorde en sjukt snygg vurpa och landade rättvänd bara för att köra in i en hög med lössnö och hamna med huvudet före och tvärstanna :D:D:DD önskar jag hade haft med kameran då!

Tror vi åkte ca 5 timmar totalt, vilket jag antar va ok, men hade åkt mer om inte liften stängt och hade absolut velat åka en till dag! När vi va klara värkte mina ben och tårna kändes som vatten, helt utan känsel :P Svär på att det va de värsta pjäxor jag någonsin åkt med. Vet det brukar göra ont, så intalade mig själv att allt va som det skulle vara. Men om jag glömde knäppa upp dem i liften eller fick stå och vänta på någon mitt i backen för länge domnade de bort, bara för att pulsera av smärta när jag väl knäppte upp pjäxorna senare. Dagen efter hade jag ett fyrtiotal vattenblåsor över skenbenen, formade efter trådarna i sockorna och blåmärken från pläxkanten!


Vy från bilvägen ner från berget - dock ett annat berg på bilden. Kan försöka återkomma med mina mobilbilder där jag har nått kort av den otroliga utsikten från backen!


Under bilresan ner från berget värkte och kurrade våra tomma magar och det dröjde evigheter innan vi åt middag! Sjukt orättvist var det när vi skulle duscha för jag fick ca 3 minuter på mig medan de som hade stått och bankat på dörren fick över 10 minuter på sig! Iskall dusch dessutom och jag satt och huttra i dubbla lager kläder och yllestrumpor. Vet inte riktigt vad vi gjorde på kvällen, satt mest och snacka och drack kaffe och mös framför brasan. Vi lekte lite lekar där den bästa va när Danskan lurade alla att tro hon va korkad nog att ta av sig alla sina kläder under ett täcke mitt framför alla. Vissa av killarna va helt galna och det va skitkul, fastän jag va lättlurad och satt och tänkte ”nej men seriöst vad gör hon?!!” helt chockad! Haha killarna va såå besvikna när täcket rycktes av henne, hon fejkade ett chockat skrik och sen låg och gapskrattade (fullt påklädd) i flera minuter.

Vi gick inte och la oss idag heller utan satt uppe till sent nästa dag och gjorde inget speciellt. Så det va riktig smärta när de väckte oss klockan 7 nästa morgon med sina glada ”bank bank har ni sovit gott? jag å andra sidan hade härliga drömmar om folk som sprang runt och höll oss vakna halva natten..”. Under frukosten fatta jag inte att de två frukostborden tillhörde två olika grupper och att vårat va det så kallade ”budjetbordet”. Jag snodde därför ett ägg från det andra bordet och insåg det alldeles för sent. Fick gömma det i halsduken och sedan satt jag och en tyska inne på vårt rum och delade en toast med kokt ägg.. det va absolut värt besväret! Dessutom åt den andra gruppen inte ens upp hälften av sina ägg, jäkla bortskämda kiwisar!!


 
En kiwi, två tyskar och jag framför The Ski House där vi bodde


Meningen va att vi skulle åka mot Rotorua, men bilen jag åkte med va tidig så vi åkte upp till berget där vi åkt skidor dagen före och tog bilder. Väl där insåg jag att jag hade glömt min värdpappas fleecetröja och vantar i värmestugan på vandrarhemmet. Vi fick åka tillbaka och helt plötsligt va min bil sist.. När vi mötte upp de andra på McDonalds tyckte alla det va mycket roligt att maria nästan gjort bort sig. Jag va trött så satt och sov stor del av resan. Någon timma innan vi va framme vakna jag av ont i nacken och höll mig vaken resten av tiden, för jag ville se om jag kände igen mig. Vi åkte via Taupo och Lake Taupo, som jag VET vi körde förbi för två år sen. Men jag kände inte igen mig alls.. På vägen stannade vi vid Huka Falls som är en flod med massa vattenfall där det fanns en massa regnbågar. Det regnade nästan hela tiden och va ganska kall, man floden va fin och speciellt med allt der gröna runtom. 




Jag, Barbara, Winnie och Anne


Hela gruppen

Istället för att betala dyrt för att gå in i en park full med bubblande lerpölar och gejsrar så gick vi in i bakgården på ett hotel där man kunde kolla in i parken över ett staket. Vi gick i små grupper för att inte bli upptäckta och fick bara några minuter på oss. Vi såg ganska bra, men det roliga va ju självklart att göra något busigt haha


Lerpöl - blubb blubb


Anne och Jason vid staketet..

Väl framme i Rotorua stannade vi för att åka The Luge. Det är som en gokart du kör med full fart ner för en backe med massa kringelikrokar. Vi betalade för tre åk och det fanns tre olika svårighetsgrader på backarna. Alla va kul, men roligast va den mest avancerade för den hade man högst fart i! Efter ett hopp i början av banan blev vägen helt bucklig och man satt och skaka och såg inget och det va en himmla kick! Vägen upp fick vi åka med sorts skidlyft så vi slapp gå, och höst upp där man kliver av stod elaka Ef-personer och spruta vatten med vattenpistol.



Jag och Alexandra får oss en dusch

 
Rotorua och banan

 
Googlebild ;P

På vägen upp innan sisa åket började det regna och vi va riktigt frusna. Några av de andra åken hade vi kört race mot andra och det gjorde vi nu med. Vi va ca 15 personer som tog maxfart och tävlade ner för backen. Om man ska beskriva det med ett ord skulle det vara INTENSIVT! Man rör sig som en enda stor gröt och alla puffar på varandra och försöker komma förbi (utan bromsar)! Sista kurvan innan det planar ut fick jag lite för mycket fart och någon jävel som puttade mig från sidan så jag for över kanten och gled 3 meter i gruset/leran. Vi kunde se märkena efter mig när liften åkte över på vägen upp. Allt gick bra, inga brutna ben MEN DET HADE KUNNAT SLUTA ILLA. De prioriterar inte direkt säkerheten på banan med tanke på att det inte fanns några som helst kuddar eller högre sargar längs asfalten och vi bara hade en enda hjälm som skydd – ”one sice fits NO-ONE”!!

Efteråt såg jag ut som ett lermonster och folk stirra och de nyanlända åkarna kollade på mig med skrämda ögon haha. Jag fick bara lite skrapsår, såriga händer och smutsiga MEN HELA kläder! Allt som allt en otroligt kul upplevelse, ska så gå tillbaka dit någon gång! Dessutom ska jag åka Luge i Queenstown om några veckor :D can’t wait! Vi käkade lunch på McDonalds och jag var dum och DELADE en liten portion va-det-nu-va. Sedan fortsatte vi till stället där vi skulle bo, det va på Backpackers nu, vilket betyder kala rum och vingliga våningssängar.

Först (efter klädbyte!) fick vi gå och äta vart vi ville och av någon konstig anledning blev det tillslut Subay (HATAR SUBWAY!! xP). Min salamimacka va bara fööör mycket av allt och trots att jag va jättehungrig va den inte särskilt tilltalande. Sedan skulle vi samlas igen och fick nu välja mellan att åka och se kiwis (fåglarna alltså), att åka på ”spa” eller göra båda. Jag valde kiwisarna men tog med badkläder utifall att. Vi åkte till Rainbow Springs Naturpark och såg 2 av 4 kiwifåglar och sen fanns det fler djur att se, det mest intressanta en stor statystruts och gräsänder. I så fall va det roligare när vi klättrade en stor Kiwistaty utanför ”djurparken” och bilarna som körde förbi måste ha tänkt ”jäkla turister..” när vi mitt i starkt strålkastarljus försökte ta oss upp haha. Så såå illa va det kanske inte att jag valde kiwisarna, men hade kanske hellre valt badet, tänkte jag. Och wholla! Jag bestämde mig för att åka dit med haha.


Kristijan hjälper Alexandra att bestiga Mt Kiwi

När vi kom dit skulle de andra precis gå för det är utmattande att sitta i det varma vattnet för länge. Men vi hade kul ändå och vattnet va så härligt – fastän det brände i början i alla såren :P Det luktar inte så illa faktiskt. Bara man fattar att ingen pruttat är det inget speciellt äckligt med doften – dock har vi myntat uttrycket ”det kan inte lukta lika illa som i Rotorua”. När jag kom tillbaka satt vi först i lobbyn ett tag och sen gick vi upp till uppehållsrummet. Hade RIKTIGT tråkigt och hamnade tillslut i korridoren utanför rummet (två tjejer låg där inne och sov så vi kunde inte gå in) och det va ganska tråkigt där med.


Morgonen därpå gick vi runt i en park bredvid Backpackers och det pös och puttra överallt. Sen började vi åka mot Auckland. På vägen stannade vi på en djurpark där de hade två lejonungar!! Den minsta va liten och supergullig, den stora va stor och supergullig. Den lilla sprang runt i sin lilla bur (lades in där PRECIS när vi gick in för den va trött, annars hade jag fått hålla den!) och försökte komma ut till sin bror, den stora hade varit jättelekfull tills vi kom in i buren, då la den sig ner och börja gäspa så det va som att klappa en stor hund. Resten av parken gick jag tillsammans med en tjtj från Schweiz och kille från Hongkong som älskade att posa xD

Vi stanna 20 minuter utanför Auckland och åt lunch på ett stort mattorg i ett köpcenter. Efter stort övervägande blev det tillslut FALAFELKEBAB!! Alla va lite sorgsna för vi skulle snart lämna varandra haha. Vi satt och prata och bytte facebook och snodde säkert 3 liter läsk från McDonalds =D När vi väl kom in till Auckland släppte de av oss vid Sky City, vi va tre personer som lämnade och ingen a oss ville gå hem. Tillslut gick vi till samma café som jag suttit på innan jag åkte på resan. Efter någon timma sa vi hejdå och jag gick än en gång ner för backen från Sky Tower, den här gången på andra sidan från hotellet och JAG SÅG DET!! Jag fortsatte mot färjan, som jag aldrig tagit innan, men det gick bra. Nere vid färjeterminalen kände jag igen mig jättemycket, men jag hade inte tid att gå runt och kolla, får bli någon annan gång. Kommer ihåg ett italienskt glasscafé där vi åt riktigt god glass och kajen vi gick runt på bredvid själva terminalen. Kommer inte ihåg om vi tog färjan någon gång dock – i så fall va det inte första gången nu.

Kan inte fatta att jag skrivit klart om min resa! Har säkert missat massor och varit alltför detaljerad för att ni ska orka läsa hela vägen ner hit haha. Om ni gjort det – good for you och sov så sött, de ska jag göra strax när jag laddat upp bilder, skrivit engelskauppsats och skrivit om min helg xD Sweet dreams <3

fler bilder kommer om några dagar när jag har mer download!